Tilltal

I dag känner jag mig som den ledsne mannen bakom blå ögon. Helt utan anledning såsom det gråter i mitt hjärta utan att jag förstår varför - Il pleure dans mon coeur… Il pleure sans raison, såsom Verlaine en gång skrev. Marken under mina fötter är i alla fall fri från tjäle.

Började i natt att läsa noveller av Jan Fridegård. Det skulle jag inte ha gjort, ty dagen blev mindre trött än jag själv. Kände mig död vid uppvaknandet, men död ger ju liv, så tack Jan Fridegård.

Lyssnar på Albert’s Shuffle från en av rockhistoriens bästa plattor, Super Session från 1968. Mike Bloomfields gitarr får mig att leta liv mer än att längta död.

Min kaktus nickar förstående, tror jag, och väntar på sin månatliga bevattning.