Tilltal

Läser åter igen Graham Greene, denna gång Mordvapen till salu från 1936. Greene läser jag för nådens och det politiskt inkorrekta modets skull. Behöver bli påmind om min egen feghet och underperspektivets giltighet.

Annars är livet i stiltje. Långsamt rinner tiden. Dödens käftar får vänta. Plågsamt är dock att vänta.

Om jag skulle lyssna, vilket jag inte kan i spleens surmjölk, hade det blivit Summertime in England med Van Morisson, så jag får nöja mig med att höra You Got Lucky med Tom Petty.

Mitt vildapelträd lapar sena solstrålar innan mörkret tar vid.