Tilltal

Pat Metheny målar min senkväll med sina vattenfärger.

Egentligen bryr  jag mig inte om Ismael eller Isak, Sara eller Abraham, men Hagar bryr jag mig om. Abraham struntar jag i, ty han lät sig övertygas om att offra sin son och Sara är för mig död, ty hon slog nedåt. Hagar däremot är en möjlig underdogfeministisk ikon för såväl islam som kristendomen.

Att ständigt prata om sitt eget lidande tär på vänners tålamod. Dock fortsätter jag, eftersom jag tror på agape.

Min son är dödligt sjuk. Mitt hopp är att han lever efter mig. Min fru gråter om nätterna och jag själv kvider i manlig lönndom.

Vem tröstar oss? Kom inte här och kom!