It’s a wicked life

Sunday 10 February 2008

Jag vill inte tycka synd om mig själv, det känns så ynkligt, men jag kommer inte undan, ty det är synd om mig själv, såsom det är synd om så många.

Även i kväll lyssnar jag på Jim James & Calexico, när de framför Dylans Goin’ To Acapulco, fem minuters magisk teater.

Det går aldrig att gråta färdigt, det finns alltid tårar kvar så länge vi kämpar för vår mänsklighet.

Kommentarer

Tyvärr ännu inga kommentarer.

________________________________________________________

Skriv en kommentar














Skriv in siffrorna i fältet.