Tilltal

Min son har, statistiskt sett, 3 till 5 år kvar att leva. Prognosen är oviss, som läkaren kanske så passabelt sanningsenligt skrev i journalen. Malign hjärntumör, gliom, anaplastisk astrocytom grad 3 - sådan verbal kunskap har jag olyckligtvis erövrat.

Jag kan stå ut med att vänta på min död, men knappast hans, för hans skull, för min skull, för familjens skull, ja, kanske för hela världens skull. Så absurt måste jag leva i spillrorna av det orimliga livet.

Snön föll i natt. Vackert.