Livet och döden
Wednesday 30 April 2008“Livet är allt, döden är ingenting”, som någon lär ha sagt förut. Så är det nästan alltid, även om man vill tro att man ibland är först med det redan sagda. I bästa fall kommer man stundtals tvåa.
“Livet är allt, döden är ingenting”, som någon lär ha sagt förut. Så är det nästan alltid, även om man vill tro att man ibland är först med det redan sagda. I bästa fall kommer man stundtals tvåa.
Jag dricker mitt röda lördagsvin och tillsvidareförsjunker. Metallica skönsjunger Nothing Else Matters. Kvällen är kommen och dagen är gången för att nu vara övertydlig.
Lyssnade för en stund sedan på Leonard Cohen: There is a crack in everything/That’s how the light gets in. Somliga kan få till det.
Min son lever i sin kommande död, som vi alla gör. Men han är bara 20 år.
Det röda lördagsvinet hjälper inte längre. Jag blir bara full. Dödens tryne skuggar livets ansikte.
Believe, belief, below.Esbjörn Svenssons Trio får mig att bejaka tillsvidarestunden.
Livet stegar centimeter och mäter ändlighet medan Maria da Fé sjunger “Até Que A Voz Me Doa” och evighetens måttband ler i lönndom.
Jag har tidigare hävdat att språket alltid räcker till och att det är förmågan att använda det som brister. Jag har sedan dess inte haft någon anledning att byta åsikt, även om jag för insiktens skull ofta byter ståndpunkt.
Donald Fagens I.G.Y. (International Geophysical Year) och ute sensol.
Min son lever. Påståendet räcker ett helt liv.
Egentligen mår jag fattbart för jävligt, men livet är så beskaffat att i jävligheten går det att överleva i orimligheten. Och i denna absurditet lyssnar jag med meningsfull lycka.
Som om det vore så enkelt att genom en titel bli befriad från rädsla, men Pink Floyd lindrar.
Om jag ibland är esoterisk är det medvetet såsom T.S. Elliot använde sina referenser. "The waste land" fick väl sina läsare men inte var de många såsom jag nöjer mig med få, när världen jagar polerad tom yta. Nu var jag taskig och elitistisk. Det bjuder jag på.
Det går att skratta utan att gråta. Livet är en outtömlig källa till förvåning och glädje.
Pink Floyd och ett glas vin och kvällen kan komma och gå. Min pojke slåss mot sin cancertumör. Ojämn kamp och vinnaren är nästan utsedd av dödens hantlangare och livets renegater.
Jag leker inte med ord längre.