Tilltal

Bara originalet - Derek and the Dominos - är bättre. Men solot i denna version är underbart.

Hoppas att min njutning är dig till behag?

Tom Waits bjuder på Jersey Girl och jag lyssnar stillsamt och dricker min kvällssup medan världen väsnas.

Dagen har försvunnit och gräsmattan är nyklippt, min frus hemsida nästan klar och köttgrytan tillagad och uppäten. Vad mer kan man förvänta sig av en dag? Jo, att min son lever sitt liv mer än sin död.

Försäkringskassans handläggare värnar visst mer sina regler än sin mänsklighet. Hur skulle det annars se ut? Bra, tror jag och Pat Metheny erbjuder mig “ett annat liv”.

Att ständigt lura sig själv tär på krafterna, men på något sätt finner jag tröst i vardagens kärlekslunk, ty ansträngningen ger mig mer än hjärtklappning: Tid att dö för min son. Låter esoteriskt, men budskapet är tydligt. Att leva är att dö för någon, några eller något. Att ständigt dö är att ständigt återuppstå. Att ständigt leva är bara skär dumhet.

Blood, Sweat & Tears: I Love You More Than You’ll Ever Know, Al Koopers ‘’masterpiece'’ och nog hör jag Randy Breckers trumpet.

Kvällsnatten är mörk och regntung, men i det röda vinet finns en värmande sol.

Ännu mer regn i min del av världen. På spisen står en söndagssoppa och puttrar. Allt verkar vara som det brukar vara men varat låtsas bara för att göra min smärta mindre gråtmild. Genom livslögnens helande kraft kan jag till och med le.

Ry Cooder lirar Why Don’t You Try Me och jag tänker på kvinnor. Skönt.

Det är lördag och jag lyssnar på Shostakovich: Sonat för viola och piano - Op.147.

Det finns få vackrare saker att lyssna på.

Regnet låter sig falla och en fluga irriterar mig.

Det tar lika lång tid att leva som att dö. Ska man då göra sitt liv till sitt eller sin död till sin? Både och, såväl som, inte bara utan även. Lars Ahlin hade hållit med mig. För varje dag dör vi men ur den döden växer liv upp.

E.S.T: Tide Of Trepidation

Ännu ligger sommaren kvar och värmer mig. Som om den förstod.