Tilltal

Jag tittade nyss på programmet Himlen kan vänta och min son lider av samma hjärntumör som Helena, och Helena finns inte mer. Jag skriver det utan sorg, jag bara skriver det, som om det inte berörde mig, ty om jag känner efter hur det känns, om jag kan, dör jag i livet, tror jag, en död värre än döden. Jag vet inte. Vet ingenting om mig själv mer än en massa hittepå, och inte mer än att mitt hjärta tickar i tiden såsom min sons.

Dricker en öl i kvällen och inte blir jag fullare för det.

Bill Withers sjunger Lovely Day, något opassande kanske , men det går inte att komma undan det vackra i livet så länge livet är mer än döden, ty livet är allt, döden är ingenting. Ingen blasfemi, bara en ideologisk ståndpunkt som rullar likt den oberäkneliga havsvågen över strandens sandkorn.