Tilltal

År 1980 var jag en ung man med bekymmer som alla män har vid vissa tidpunkter i livet. Min grannes man var en skitstövel. Genom de tunna väggarna på Ystadgatan, med det minne jag besitter, i den södra staden hörde jag de kollektiva manliga dumheterna och undrade över min egen manlighet. Ry Cooder tröstade mig men modet var ringa och modet har vuxit i samma takt som fegheten fram till i dag, och framöver är sannolikhten för växtvärk överhängande. Men låten är som då, som nu, förbannat bra.

Dricker lite trösttorsdagskonjak och minner mer än mer. Mer än så är inte mitt lilla liv.