Tilltal

Livet ger mig örfilar och jag vägrar att vända andra kinden till eller att förlåta. Men jag är inte bitter, bara dödens trött, uppgiven men inte utslagen.

Dricker tröstevin.

Min son är inte lycklig. Ledsnaden har habilt skurit sig in i hans hud som gråtande intarsia. Min sorgsenhet är bara en simpel amatörmässigt utmejslad, knappast jämförbar, kopia av hans. Jag känner min och i min empati försöker jag nå hans. Men avståndet är för stort.

Pritouritze Planinata från Le Mystère Des Voix Bulgares, Vol. 1. Stefka Sabotinova är fantastisk. Jag lyssnar tröst.